ska strax dra iväg till det där mötet som jag ska sjunga på, men att vara ärlig så skulle jag helst ligga här hemma, isolera mig från allt vad omvärlden heter, lyssna på deprimerande låtar och inte bry mig om något. fundera över allt som var och inte blev. fylla mina ögon med tårar tills dem inte längre kan bära. Jag vill precis just nu, lägga mig ner och känna mig sådär tom, som att allt bara flög ur mig och lämnade mig där.

det är inte riktigt idag, som jag vill vara. och det är inte riktigt idag, som är min dag.